|
Resan till USA del 3 Första dagarna på Atlanten. Det kalla höstvädret hängde fortfarande kvar i luften och på kvällen var det dubbla filtar som gällde. Men vi var på väg söder ut och vi visste om bara en vecka eller två skulle vi ha temperaturer på drygt 20 grader i både luft och vatten. De första dagarna var vi väldigt upptagna med att hålla utkik efter alla fiskebåtar som huserar i området söder om Irland och väster om Frankrike. Vi pysslade också en hel del med Maja´s självstyrning. Maja har nämligen varken vindroder eller autopilot utan vi använde oss utav ett alternativt system, ”sheat to tiller”. Systemet har många fördelar som att det är billigt och enkelt att laga men baksidan är att det krävs en hel massa experimenterande innan man får det att fungera. Jag har många gånger suttit i sittbrunnen och drömt om vindroder och autopilot, men när man väl får ”sheat to tiller” att fungera är det grymt roligt.
Loggboken: Tisdag 9 Oktober, (46 47N 009 56W) Nordväst om Portugal.
Första badet avklarat! Kanonfint väder sol 22 grader och vattnet har fått en klar blå färg. I morse var vi tvungna att slänga den sista mjölken då det blivit nått som liknade smörklumpar i den.
 
(1)Allt går bra Maja tuffar på söderut på Biscaya. (2) Förtsa badet, Yrvind får agera badvakt.
Söndag den 14 oktober 210 distans WSW om Lissabon..
”När det är lugnt och fint kommer ofta stormen”. Ja det hade vi fått erfara många gånger så här långt på resan. Naiv som man är trodde vi att vi nu skulle vi kunna klara oss från oväntade incidenter. En förmiddag strax utanför Spaniens nordvästra spets, Cape Finistere, kom den första incidenten på vår Atlantöverfart.
Jag skulle precis sätta på Gps´n och den vägrade att starta. Tankarna snurrade runt, runt och jag öppnade durkskivorna för att komma åt batterierna som är placerade i kölsvinet. Nu började pulsen slå ordentligt, hela kölsvinet var fullt med saltvatten och batterirena var dränkta. Trodde vi hade haft tillräckligt med läckor i båten, men tydligen inte. Efter en stunds uppståndelse och förbrilt pumpande märkte vi att vattnet inte fortsatte att komma så vi kunde lugna ner oss. Ett lite tag senare hittade vi läckan, det var en lucka i sittbrunnen som var dåligt tätad. Massa sicaflex och några nya skruvar löste det problemet. Men batterierna mådde inte så bra. Eller rättare sagt batteriklammorna på batteripolerna. När vattnet hade stigit över polerna hade det blivit en galvanisk korrosion. Detta hade gjort att den klammern som satt på pluspolen i princip löst upp sig och resterna hade hamnat på minus polen. Till och med den tjocka startkabeln hade gått rakt av där den satt fast i batteriklämman… ------
 
(3)Här inträffar den första riktigt läskiga incidenten på resan. (4) Den galvaniska korrisionen hade gjort att den tjoka startkabeln gick av.
En morgon någonstans utanför Portugals kust….Solen tittar upp över horisonten och fyller salongen med ljus. Jag stiger upp och pillar med min sextanten ut i sittbrunnen. Tar ett par solhöjder. Under tiden gör deckhanden Yrvind frukost. Frukosten består utav några rågbrödskivor och som pålägg har vi edamerost och salamikorv. Den fina frukosten avslutas med ett äpple. Under frukosten pratar vi om vad vi hade fått se igår. När vi under gårdagskvällen hade gått ner i ruffen för att lägga oss hörde vi några delfiner ”prata” på utsidan. Vi gick ut i mörkret för att kolla om vi kunde se dom. Vi hade grym tur! Just den här kvällen var det mareld i vattnet, mycket mareld. När delfinerna simmade fram och tillbaka under båten gjorde dom ett glödande spår i vattnet. Grymt häftigt och det är något jag sent kommer att glömma.
 
(5)Solnedgång utanför Portugal strax söder om Biscaya. (6) Reparatin av en trasig lanterna. Knöt ett fall runt bröstet och drog mig upp.
Torsdag 25 oktober (Dag 16) Kl 20.50
Vind: Syd 1 m/s.
För tredje kvällen i rad dör vinden ut. Ner med seglen så att det inte slår i dem när båten gungar fram och tillbaka. Nästa dag ökade vinden och Maja fick fart.
Lördag 27oktober (Dag 18)
Skulle jag göra en gipp. Seglet kom över precis som jag ville men när det fyllde på andra bogen hörde jag ett brak. Från akterliket strax under latta nummer två sträckte sig en 40 centimeter lång reva in i storseglet. Det gamla seglet som hängt med Maja sedan 1973 fick sin första lagning. Men det skulle inte dröja länge innan hon skulle få sin andra. Bara 8 timmar efter att jag gjort den första lagningen hördes ett nytt brak. Seglet hade skörat strax under den gamla lagningen så det var bara att kila upp med pannlampan och börja om på nytt.
(7) När seglet gick sönder för andra gången lagades seglet på plats.
Sista dagen i oktober efter att seglat nästan rakt söder ut i 25 dagar började vi svänga väster ut mot Florida. Nu skulle Atlanten börja korsas på riktigt. Denna milstolpe på resan firades med en fruitcake. Vår enda sådan som länge legat och läskat Majas besättning. Till middag denna speciella dag fick vi också gulaschsoppa. Kanske inte så speciellt eftersom det äts 3-4dagar i veckan. Dom andra 3-4dagarna blir det dillkött. Till dessa utsökta kötträtter blev det potatis så länge den räckte. Man kanske kan tro att man blir trött på en sådan enformig kost. Men skall jag vara ärlig kan jag fortfarande vara riktigt sugen på båda kötträtterna.
 
(8)Dill kött med potatis. Våran middag varannan dag. (9) Här efter 25 dagar började vi segla öster ut mot USA.
//Thomas
|
.gif "Image")
